Räknade fel på mängden kaffe i tårtbottnarna men upptäckte så sent som när bottnarna låg i ugnen på gräddning.
En berättelse om konsten att göra fel och ändå fortsätta kämpa. En tårta med chokladbottnar, körsbärskräm och chokladmousse, dekorerad med en pion i sugarpaste.
1.
Räknade fel på mängden kaffe i tårtbottnarna men upptäckte så sent som när bottnarna låg i ugnen på gräddning.
2.
Körsbärskrämen skar sig så det var bara slänga den och göra ny.
3.
Fick den lysande iden att även ha chokladmousse som ena fyllningen. Denna blev för rinnig så jag fick lyfta botten jag hade lagt på moussen och skrapa bort allt och slänga den.
4.
Körsbärskrämen räckte inte till förstås för att spackla tårtan med och fick göra en sats till.
5.
La ränder med rosa gelefärg i en spritspåse som jag fyllde med kräm för att spritsa på tårtan men det blev bara en enda geggamoja, inte alls så fint mönster som andra får.
6.
Fick smeta runt den misslyckade spritsningen till en röd-rosa kaosartat mönster.
7.
Den lysande iden jag fick att göra rustik mönster med baksidan av en sked resulterade i ännu mer smetande samtidigt som krämen fastnade på skeden jag använde.
8.
Igår kväll kändes ändå som om jag hade räddad tårtan med den fina pionen på toppen. Men usch vad fel jag hade. På morgonen hade pionen glidit på sidan och det ena bladet hade gått av.
9.
Väl på tunnelbanan kunde ingenting gå fel längre trodde jag men ack så fel man kan ha…Två små tjejer knuffade till min papperskasse med tårtan och tilltufsade till den ännu mer.
10.
Yes yes yes, tårtan lades i kylen och efter en snabb blick och besiktning av skadorna bedömde jag situationen som ”under kontroll, det här kan ändå gå hem, funka hela vägen. Om alla kollar tårtan från den vinkel eller den andra…så märker de ingenting”. Men när vi skulle äta tårtan hade fanskapet börjat smälta, alltså blombladen som gick av under drabbningen på tuben hade börjat smälta.
mängden kaffe kaffe
skar sig körsbärskräm
ena fyllningen chokladmousse
rosa gelefärg